Tungt med slutuppsats på flera sätt

Sorry att jag varit lite off från bloggen de senaste dagarna men jag håller på att skriva för fullt på min slutuppsats i samhällskunskap B och svenska C. Den handlar om ätstörningar och just nu är den 18 sidor vilket är ett problem eftersom jag ligger på deadline 2 av 3 och den ska inte vara mer än 15. Kommer bli mycket bearbetning för att förkorta den. Känner att jag vill lägga mycket energi och tid på den eftersom kommer bli min största inlämning under hela gymnasietiden och dessutom vill jag göra den riktigt bra så att jag känner mig värd att åka bort på en galen Dubairesa med mycket party, lyx, shopping, god mat, sol och bad nästa vecka.

Har kommit i kontakt med några personer som haft allvarliga ätstörningar och hela den här uppsatsen har varit psykiskt jobbig att skriva eftersom den väcker så mycket tankar och känslor. Jag själv har ju också haft små ätstörningar (absolut inte allvarliga som anorexi och bulimi) så jag vet hur mycket av ens tankverksamhet som bara går åt mat, träning, vikt och kroppsutséende samt hur ens självkänsla är kopplad till detta. Jag vet också hur det är att undvika sociala sammanhang som på ett eller annat sätt har med mat att göra (vilket de flesta har) och att hela tiden hitta på lögner för att kunna undvika att äta. Det är en sjukt liv och att jag som knappt haft ätstörningar tycker det, kan ju då bara tänka mig hur det är för dem som blivit diagnostiserade. Jag har läst och hört av många att de som en gång har haft det problematiska psykiska betéendet aldrig helt kommer bli av med tankarna och jag tror tyvärr faktiskt det stämmer för mig. Ja, som sagt, det här ämnet berör mig mycket och det är väldigt tungt att skriva den här uppsatsen tillsammans med lite spöken i huvudet.



För drygt 2 år sen gick jag ner rätt mycket i vikt under några månader för att nå min drömvikt. Jag kommer ihåg att när jag hade nått den och tittade mig i spegeln och såg bilder på mig själv (som den ovan), tyckte jag fortfarande att jag var mullig och att jag lika gärna kunde fortsätta gå ner i vikt. Men jag hade lovat mig själv innan att stanna på drömvikten när jag nådde den för att inte fortsätta och fortsätta nedåt. Jag klarade det för jag vägrade utveckla någon ätstörning och istället lärde jag mig fort att vara nöjd med den kroppen eftersom jag egentligen faktiskt trivdes perfekt i den. Kanske skulle jag trivas med att vara ännu smalare, jag vet inte, men det har jag inte lust med att ta reda på just nu. Men jag vet iallafall att jag är lyckligare med den kropp jag har nu än den lite mulliga som jag hade för 3,5 år sen. Så för mig handlar det om en kombination mellan kroppsutséende, självkänsla och att ha en rätt självbild för att vara nöjd, trivas och vara lycklig!


Kommentarer
Postat av: Sara

Du är jättefin Amanda, både nu och innan när du hade lite mer former, men huvudsaken är att du trivs med dig själv, det är det allra viktigaste! :) <3 Kram

2012-03-30 @ 10:03:21
URL: http://aamaziing.blogg.se/
Postat av: Mikaela

Arbetet blir nog jättebra, det är ett intressant och viktigt ämne :)

2012-03-30 @ 10:17:51
URL: http://mikaelafranzen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
alt="" />