DEL 4

DEL 4

Mary nickade och antecknade i sitt block.

•-          Hur mycket pengar var han skyldig?

•-          Runt tjugo tusen dollar.

•-          Oj! Varför var han skyldig någon så mycket?

•-          Det var till vårat bröllop. Vi hade betalat allt och allting var perfekt. Men sen när vi fick kreditkorts räkning hade vi inte så mycket pengar vi behövde.

•-          Vem var mannen han lånade av?

•-          Jag vet inte riktigt. Jay sa att det var en gammal arbetskollega till honom.

•-          Namn?

•-          Ryan tror jag. Mer vet jag inte.

•-          Tack så mycket. Det kommer säkert vara till stor hjälp när vi utreder mordet på din man.

•-          Det hoppas jag, sa Sara och reste sig från stolen.

Hon skulle precis gå ut när Mary hejdade henne.

•-          Vänta! Jag måste bara fråga. Det verkar inte som är du är ledsen över din mans död. Är du verkligen det?

•-          Klart jag är!

Hon tittade surt på Mary och blev tårögd. Sen vände hon sig tvärt och smällde igen dörren. Underligt tänkte Mary. Varför hade hon inte alls gråtit förfärligt som man borde göra om ens man gått bort.

Chuck och Jack hade tagit fram ett papper på jobb som Jay hade arbetat på. De hade även fått en lista på anställda och letade igenom det för att hitta namnet Ryan.

•-          Titta! Ryan Bilson. Han var VD på ett företag som Jay jobbade på mellan 1994-99, sa Chuck som läste av ett papper.

•-          Bra, vi åker till honom nu på en gång. Vilken adress? frågade Jack.

•-          Shejk Sayed road nummer 17, svarade Chuck.

De tävlade ner för trapporna och sen sprang de ut till deras gemensamma bil och åkte mot Ryans hus. Vägen dit var inte lång eftersom både polisstationen och Ryans hus låg i Dubai city. Men nu, sent på eftermiddagen var det mycket köer på alla möjliga vägar. Där åkte vita, rika folk i lyxiga, blänkande bilar. Men också tio tal svarta intryckta i gamla bussar. Chuck och Jack tyckte det inte kändes bra och försökte glömma hur orättvis världen var och istället började de småprata om vilka frågor de skulle ställa till Ryan när de träffade honom.

Efter en halvtimme var de framme vid den pampiga lyxvillan. På den knallgröna gräsmattan, som såg nylagd ut, sprutade det vatten från vattenspridare. Huset var vitt och hade en stor balkong. Flera fönster var öppna så det såg ut som någon var hemma. Chuck och Jack gick under de enorma pelarna och fram till dörren. När Jack plingade på hördes en melodi inne från huset. Men efter en stund hade fortfarande ingen öppnat.

•-          Vi går runt huset en sväng. Man vet aldrig, han kan vara ju vara på baksidan, sa Chuck.

De stapplade ner från trapporna som ledde upp till dörren och sedan gick de runt huset på en grusgång. Mycket riktigt, på baksidan låg en man i 40 års åldern på en solstol under ett parasoll. Två småbarn lekte i den gigantiska poolen. Det var tydligen inte bara huset som var lyxigt. Poolen hade en stor fontän som sprutade vatten åt alla håll. Även trådgården var fin och hade perfekt planterade blommor. Chuck och Jack gick fram till mannen.

•-          Hej, sa Chuck. Vi är polisutredare och är här för att ställa några frågor, jag hoppas det går bra, sa han och visade sitt polis leg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
alt="" />